Pajala & religion

http://tornedalingar.se/ =>TornioHaparanda => Lag & rättsskydd (giftemål)

Se också:

Källa
http://www.pajala.se/mun/pajala/www.nsf/about/3dbc4c659952f5c2c1256e60004d2a4b/?open&mname=Menu%A4menuID=AEA%A4start=1


Kyrklig historik
Pajala utgjorde ett kapellag med egen präst under Övertorneå moderförsamling, då KM:t genom
brev 6 februari 1828 beviljade innebyggarnas anhållan att efter dåvarande kyrkoherdens i
Övertorneå avgång få skiljas för att bilda eget gäll.

Wijkström avled 1842 men på grund av särskilda omständigheter kom den förste kyrkoherden i det
nya pastoratet att tillträda sin tjänst först 1849 (Lars Levi Laestadius).
Kapellets historia går tillbaka till 9 augusti 1725, då de s.k. överbyggarna i Övertorneå, som bodde i
trakten av Muonio och Torne älvars sammanflöde, erhöll tillstånd att bygga ett kapell vid Pajala by.

I dess närhet låg sedan mediet av 1600-talet Kengis bruk med egen kyrka och brukspredikant.
Nu förenade sig Pajalaborna och brukets ägare om att i närheten av bruket och på dess mark, en
halv mil från själva byn, till gemensamt nyttjande uppföra en träkyrka, som invigdes 1725 och
erhöll namnet Fredriks kapell. Hit överflyttades predikstol, klockor m.m. från den förra
brukskyrkan, som följande år nedrevs.

Kapellförsamlingen fick 1757 egen präst, som betraktades som andre komminister i Övertorneå.
Från denna tid officierade alltså två präster i den lilla kyrkan med predikan, den ene på finska för
kapellborna, den andre på svenska för bruksfolket efter viss uppgjord ordning. Detta fortgick till
1783, då bruksförsamlingen införlivades med Pajala.

Kapellet kvarstod och användes till november 1787, då det efter att ha hemsökts av tjuvar nedbrann
utan att gärningsmännen blev upptäckta. En ny kyrka, som redan 1772 varit påtänkt, uppfördes nu
100 alnar från den gamla platsen efter ritning av intendentsämbetet och under ledning av
byggmästaren Erik Lauto från Hälsingbyn.

Invigningen ägde rum hösten 1797. År 1861 flyttades denna kyrka 6 km österut, omändrades och
fick tjäna som tvärskepp till den nuvarande 1869 fullbordade träkyrkan med hörnstöttat torn och
sadeltak. Kyrkans altartavla är en kopia efter K. H. Bloch, utförd av målaren Norén.

Fastställandet av Torne och Muonio älvar som Sveriges ostgräns genom freden i Fredrikshamn hade
till följd att invånarna i den till Muonio älv angränsande delen av Pajala socken på grund av det
långa avståndet till församlingskyrkan föredrog att besöka de närbelägnare kyrkorna på rysk-finskt
område och anlita deras prästerskaps biträde.

För att förebygga denna oformlighet befallde KM:t konsistorium i Härnösand i juli 1854 att
inkomma med förslag till upprättande av en ny kapellförsamling i förenämnd trakt, varför blev
bestämt att ett kapell skulle byggas på en i närheten av Muonionalusta by liggande holme i älven.

Medel härtill och till uppförande av boställe åt en predikant samt bidrag till dennes underhåll
anslogs av riksdagen, men kapellpredikant utsågs först 1892. Nordvästra delen av Pajala pastorat
utbröts till egen socken under namnet Tärendö år 1916.

Pajala kyrkby med ca 1 400 inv. är 6 km lång och näst Kiruna det största handels- och
kommunikationscentrum norr om polcirkeln. Den var liksom Kengis förr en viktig marknadsplats
och ännu hålls var sommar stor kyrkhelg med predikanter från både Sverige och Finland.
I kyrkbyn finns arbetsstuga, stor modern sjukstuga, epidemisjukstuga m.m. Pajala är ändpunkt för
SJ:s busslinje Övertorneå-Pajala. Järnvägsförbindelse saknas.
Socknen hör ecklesiastiskt till Norrbottens norra kontrakt, judiciellt till Torneå domsaga och
administrativt till Haparanda fögderi och Pajala landsfiskalsdistrikt.