Sammanställning av Graviz och Pozos text: De

I denna artikel berättar Freire(1989) att begreppet alfabetisering till att omfatta sambandet mellan att kunna läsa och skriva och den parallella läsningen av verkligheten. På samma sätt gör kritisk läsning av mediabudskapen det möjligt för individen att ifrågasätta eller fundera över budskapen och reflektera över den verklighet de representerar(1996).
Därefter hävder Bruhn Jensen (1992) att varje given text kan finnas en mängd potentiella meningar och att dessa kan aktualiseras av olika användare , beroende på hur de tolkar texten och dess kullturella revelans. Alfabetisering i mediaspråk är olika för olika individer i samhället, variationerna i kunskapsnivå kan påverka relationen mellan individen och mediet.
En annan forskning hävdar att poblikens motivation och strävar efter arr berika och vidga förstålsen av människors erfarenheter. Dessa forskare ser skapandet av mening som dynamiskt samarbete mellan åskådaren/läsaren och budskapet.Publiken formas av sina sociala och kullturella erfarenhet och blir en medierande kanal där budskapet och kulturen samarbetar.

BMK-metoden framställs abstrakta begrepp på ett konkret sätt varvid man använder sig av lek i arbetet med barn och /eller vuxna. Metoden främst är avsedd för barn, fastän större delen av aktiviteten äger rum i vuxengrupper som utsedda att målen är att ge barnen och vuxna möjligheter att lära medias språk, att uttrycka sig genom dem och att diskutera och reflektera över erfarenheter. Dessa samtal och reflektiner bidrar till att kritiska utvecklingen , nöjlighet till bättre tillgång till media omvandlas till ett sätt att demokratisera användningen av dem.