Svar på torne-frågorna

Svar på frågor från Södertörns högskola, genom Linda Pavlovic.

HISTORIA.
1. De äldsta bosättningsfynden i Tornedalen är 10.000 år gamla
2. Tornedalingarna har alltid funnits på samma plats, dock har vi även varit på motsvarande del på den östra sidan som numera är Finland.
3. Många tornedalingar tycker nog att även vi är en urbefolkning såsom samerna bl a med hänsyn till de gamla bosättningsfynden. Däremot har vi inte fått den tesen bekräftad av svenska myndigheter.
4. Det finns kopplingar mellan kväner och tornedalingar. Det kvänska språket, som Norges regering erkänt som ett minoritetsspråk i Norge år 2005, har många likheter med meänkieli. Man kan säga att kväner motsvarar tornedalingar i Norge.
5. Området är detsamma men vem som är tornedaling kan definieras på olika sätt. Geografiskt kan man säga att tornedaling är alla som bor längs Torne älvdal. Om man använder en kulturdefinition så är tornedalingar en folkgrupp som bor i de fem nordligaste kommunerna som är Kiruna, Pajala, Övertorneå, Gällivare och Haparanda.
6. Vi är ju en erkänd nationell minoritet men kunskapen och informationen om oss som en sådan minoritet är fortfarande mycket bristfällig hos gemene man i Sverige trots att vi fick vår minoritetsstatus redan den 1 april 2000.
7. Den skiljer sig inte från övriga Sveriges födelsestatistik.
8. På grund av arbetsbrist och studier så flyttar många unga till tätorter. Många små byar i tornedalska kommuner har kraftigt minskat sin befolkning från 1960-talet och framåt.
9. Många befarar att språket meänkieli kommer att försvinna så småningom, precis som många andra minoritetsspråk. Det vore mycket sorgligt om så blir fallet, dock kan man säga att språket fått en högre status och används numera i teaterföreställningar och
sångfestivaler så för mig finns hoppet kvar om språkets överlevnad en bra tid framåt.

KULTUR.
1. Det finns så många olika seder ex vis vid begravningar då man tar hem den döde i kistan och har en ’utsjungning’ – ulosveisu, dvs som ett farväl till hemmet. Sedan följer man kistan i bilkortege till kyrkan för själva begravningen. Maten tillhör ju också kulturen och vi äter bl a torkat renkött, mycket lax och sik, mandelpotatis och till kaffet tar vi kaffeost som närmast kan beskrivas som halloumi vad gäller konsistensen.
2. Tornedalingarna har ingen egen folkdräkt utan vi har 1912 års Norrbottensdräkt. Den använder man både på bröllopsfester, dop, begravningar, midsommar och närhelst det är fest. Man är alltid välklädd i en folkdräkt.
3. Vi har exakt samma helgdagar som övriga Sverige. Förutom dem har vi meänkieli-dagen den 25 oktober och Meänflaku-dagen(vår flaggdag) den 15 juli.
4. Våra jultraditioner skiljer sig inte från övriga Sveriges traditioner.
5. Helt säkert finns lax, löjrom från Kalix, torkat renkött, älgkött, ev björnkött, hjortron samt kaffeost på menyn. Han skulle få se Kirunagruvan, Kengisforsen, rymdbasen Esrange i Kiruna, Pajala flygplats, de olika IT-företagen i Pajala, Laestadius-pörtet, Tornedalsteatern. Sen skulle han kanske bjudas på bastubad.
6. Det finns personer som slöjdar, det kan vara träslöjd eller sameslöjd med tenntrådar.

FAMILJ.
1. Man ska göra rätt för sig, vara ärlig, ordentlig, visa respekt för äldre människor, göra ett bra arbete, klara sig själv. Man ska hjälpas åt i hemmet.
2. Förr i tiden var familjerna mycket stora, i min familj(jag är 40-talist) var vi 9 barn och de flesta i min by hade många barn, upp till 12 st. Det var nästan inga skilsmässor då men numera är det som i övriga Sverige.
3. Barnen bor inte kvar hemma tills de gift sig däremot finns det ännu en del ’gammelpojkar’ ute i småbyarna som bor hemma hela sitt liv, de är ogifta och tar hand om sina föräldrar, när föräldrarna dör kanske de övertar hemmet. Men detta är också något som håller på att försvinna.
4. I en tornedalsk skola sker all undervisning på svenska, meänkieli kan man läsa som tillval.
5. Tornedalingarna är precis som vilken svensk som helst, det finns tornedalingar i alla klasser. Jag upplever som att det alltid varit viktigt med utbildning bland oss.
6. En tornedaling som är mycket stor och erkänd i teknikvärlden är Östen Mäkitalo. Han är drygt 70 år och kallas för ’Mobiltelefonens fader’. Han har arbetat på Ericsson och var med och tog fram den allra första mobiltelefonen. Bengt Pohjanen är en mycket känd författare. Markus Krunegård känner ni säkert till. Thomas Östros är socialdemokratisk politiker, Stefan Nilsson är Tommy Körbergs pianist, Cecilia Wikström är folkpartistisk politiker och präst, Barbro Wickman Parak är vice Riksbankschef, Gerda Antti är författare.
7. Gunnar Kieri och Bengt Pohjanen är författare som bl a beskriver tornedalingarna.

RELIGION
1. Tornedalingarna är protestanter och de flesta tillhör Svenska kyrkan. Gudstjänsterna i kyrkorna följer den svenska kyrkans traditioner. Det finns även många tornedalingar som är laestadianer. Laestadianismen är en väckelserörelse och Lars Levi Laestadius var en präst som levde på 1800-talet. Hämta mer info på Google!
2. Det har förekommit olika avarter av religiösa yttringar bakåt i tiden, kolla mera på Google.
3. Jag menar att religionen är rätt viktig bland tornedalingarna. Jag själv går i kyrkan och tar nattvarden då och då.
4. Födelse, dop, bröllop och konfirmation är precis som i andra delar av Sverige. Begravningarna däremot kan skilja sig något, speciellt i de tornedalska byarna som jag beskrev ovan men i städerna är det ingen skillnad.

SPRÅK
1. Många tornedalingar pratar både svenska, meänkieli och finska, och kanske också samiska. Meänkieli är finska med svenska låneord kan man säga. Då Sverige och Finland separerades år 1809 så blev det finska språket på den svenska sidan utarmat, språkutvecklingen fortsatte inte på samma sätt som på den finska sidan. Språket blev uppblandat med svenska ord. På norska sidan talar kväner ett språk som i mycket liknar meänkieli.
2. Meänkieli har nu statusen som ett nationellt minoritetsspråk, skillnaden mot finskan är ungefär det som jag tagit upp i punkt 1.
3. Vi har ord och uttryck i meänkieli som inte alla finländare förstår. Nu ser vi att meänkieli förs framåt med gamla och nya författare som skriver på meänkieli, det ger oss tornedalingar en stolthet för språket som vi inte vågat visa förut eftersom vi länge fått höra att språket inte duger, att det inte är ett språk osv.
4. Officiellt fick vi minoritetsstatus den 1 april år 2000.